För ett år sen blev Max storebror, och jag och Peter tvåbarnsföräldrar! Då kom vår lilla Theo Miska Benjamin till världen och åskan den dundrade. Vill minnas att jag “lovat” berätta hur det gick till (ungefär) men det blev viss aldrig av.. Så här kommer den historien (riktad till Theo) :
Den 25.6 var du beräknad att komma till oss. Men du tyckte att det var så mysigt att åka i mamma, så du beslöt dig för att stanna kvar några dagar till. Ett tag trodde mamma och pappa att det var dags, och mormor och morfar kom åkande för att ta hand om din storebror. Men då vi redan kommit till bb, så beslöt du dig för att det nog inte alls var dags ännu. Mamma var väldigt besviken och trött.. Men vi visste ju innerst inne att inte hade du tänkt stanna där inne för evigt..
Så kom moster Maria och Simon från Sverige och vi fick lite annat i tankarna (fast vi redan hade “planerat” att ni skulle får träffas då, men så blev det inte..) Det var varmt och moster Petra kom också på besök. Vi skrattade och njöt av sommaren. Sen åkte Maria och Simon iväg och tog Max med sig. Dom skulle på kusin Mineas dop. Men mamma och pappa stannade hemma och väntade på dig.
Vid det här laget började vi vara ganska trötta och uppgivna. Det var varmt och du visade inga tecken på att vilja komma.. Det ville däremot Maria och Simon. Dom kom tillbaka, fast det var varmt och sent. Snälla morfar körde dom halvvägs från Ekenäs och vi åkte emot. Sen blev mamma och pappa glada igen! Vi spelade “a ticket to ride” framför fläkten. Mamma sov i källaren. Det var det ända stället som var så pass svalt att mamma orkade vara där..
På morgonen kände mamma sig lite konstig. Men vi packade ändå ihop oss och åkte till medeltidsmarknaden i Åbo med Maria och Simon. Vi traskade omkring, åt lunch på Pinellan och dom små värkarna som mamma trodde var “fuskvärkar” först började komma tätare och tätare. Vi tog avsked av Maria och Simon som tog bussen till flygfältet och ringde till din blivande gudmor och frågade om vi kunde komma dit och vänta.. För vid det här laget förstod vi nog att du skulle komma snart..
Sen började det åska. Peter laddade ner en app till telefonen så att vi kunde klocka värkarna.. (allt finns det nuförtiden). Där stod vi på gudmors balkong i ösregn och åska och värkarna kom bara tätare och tätare. Då det var tre minuter emellan så tyckte mamma att nog vad det nog dags att åka till Tyks.
Tur att det inte var så lång väg dit.. Vi kom in vid 19.30-tiden och fick göra allt det där obligatoriska.. Och mamma och pappa var så glada, för barnmorskan kunde svenska och var så trevlig och snäll! Hon gav akupunktur till mamma och visade hur lustgasen fungerade. Pappa värmde värmedynor till mamma som satt och gungade i gungstolen (det trodde hon aldrig att hon skulle ha gjort).. Sen skulle mamma bara gå på toaletten som hastigast, men det tyckte inte du att var en bra idé. För nu ville du komma ut! Och det gick med fart och mamma fick ta sig i kragen för att behärska sig.. Klockan 21.14 fick vi se dig för första gången och det hade slutat åska och solen sken in i vårt rum. Mamma fick en bricka med smörgås och åt med god aptit!
edit: jag har blandat med Max födsel.. Theo föddes 18.49 och vi kom in vid 17-tiden tror jag..
Du var fin och frisk och mådde bra, och det gjorde mamma också. Vi fick vänta ganska länge på att få åka upp till avdelningen, eftersom det var mycket folk där. Men sen fick vi vårt rum och pappa åkte hem. Följande dag fick du träffa din storebror för första gången. Och du var nästan lika liten som ditt mumintroll. Efter två dagar fick vi äntligen åka hem!
Och nu har det redan gått ett helt år fast det känns som igår! Grattis på 1-års dagen älskade unge!
